Vad är lycka?

Posted on 25 Maj 2013 in Allmänt | Kommentering avstängd

Jag har under den senaste veckan funderat mycket på detta ord, lycka. Vad är lycka egentligen? Är det pengar, kärlek och berömmelse? När är jag lycklig, när är min hund lycklig och när är min morfar lycklig?

Jag frågade en liten tjej hemma i Funäsdalen, vad gör dig lycklig? Hon svarade: Om jag skulle kunna få en hundvalp som för alltid kommer att vara hundvalp.

Jag frågar en äldre man om vad som är lycka för honom? Han svarar: Att få vara frisk och tillsammans med någon jag tycker om.

Vad är då kontentat av dessa svar? Är det så med lycka att den växer likt oss människor, vilt okontrollerat men bara om man ger den näring. Den växer med människan och förändras med sinnet.

Något som jag absolut vet är att ett leende är smittsamt. Jag lyssnade idag på youtube på barn som fick skrattanfall och nog satt jag där tillslut själv i soffan och skrattade jag också.

Att möta en människa som ler mot mig göra mig glad, jag känner att hon får mina mungipor att gå uppåt hur illa dagen än börjat. Vad är det som gör detta fenomen? Jag vet att jag läst i någon bok om kroppsspråk, att vi alla försöker att likna den människa som vi möter eller sitter bredvid för att passa in och visa denna människa att vi uppskattar dennes närvaro. Jag har många gånger tänkt på detta och det stämmer allt som oftast. Om du sitter på ett möte och den som talar har händerna i ansiktet så har en stor del av deltagarna på möten även de händerna i ansiktet på något vis för att visa att de lyssnar?! Innebär detta att om vi alla människor skulle hälsa på varandra och ge varandra ett leende varenda gång vi mötes, skulle det då bli mer lycka i världen?

Tänk på detta nästa gång du möter en människa, ett leende gör mer än du anar.

Kan jag göra något för andra och på så sätt få ännu mera tillbaka genom bara ett leende? Jag tänkte i alla fall försöka och dela med mig av mina lyckliga stunder i livet. Att få vakna upp i sin egen säng innan väckarklockan och titta ut genom fönstret och finna snön som ett vitt glimrande täcke utanför fönstret det är lycka för mig idag, när snön har lyst med sin frånvaro så länge. För två år sedan vid den här tiden var min största lycka att jag kunde släppa kryckorna innan julafton och gå med ett glas vatten i handen utan att spilla ut allting genom haltandet på mitt ena knä. Ett år till innan dess var min största lycka att åka 120 km/h med skidor på fötterna så fort som möjligt nerför en backe, inlindad i endast en fartdress som skydd, hitta den perfekta linjen, njuta av den gnistrande snön och strålande solen och känna hur jag sökte fart. Hur jag bara ville åka fortare och fortare. Vid 18 års ålder var min lycka att jag skulle få åka ner till Europa och representera Sverige, ha svenskalandslagets kläder på mig och känna mig som en kändis. Lyckan vid 10 års ålder var när jag fått damasker av pappa och mamma som gjorde att jag kunde ha mina favorit lågskor på mig samtidigt som jag lekte, byggde och rullade runt i snön utan att få isbitar kring fotlederna.

När jag nu skriver detta så slår mig också tanken att människan fort anpassar sig, lyckan över att kunna gå i ”sverigekläder” hängde bara i ett par dagar och lyckan över att slippa ha isen hängde i fotlederna var även den som bortblåst efter någon dag. Jag anpassade mig snabbt till förändringarna och ville så klart bara ha mera. Med facit i hand nu efter min knäskada kan jag bara låta som en klok gumma och säga, njut av stunden och ta aldrig något eller någon förgivet. För plötsligt så hittar snön in genom damaskerna igen och gör fotlederna till isbitar.

På frågan vad är lycka vet jag inte om jag har hittat något riktigt svar, men jag tror att min hund blir lycklig av att springa, leka och äta. Jag tror att min morfar bli lycklig av ett leende barnbarn. Jag tror att lycka är lika olika som människors utseende är olika, svarta, vita, långa, korta, tjocka, smala, krulliga, flintskalliga. Jag vet att min kropp har förändrats, mitt sinne har blivit tydligare och att min lycka har växt.