Olycklig kärlek

Posted on 25 Maj 2013 in Skidåkarliv | Kommentering avstängd

Olycklig kärlek gör ont. De känns som att huvudet skall sprängas av alla tankar som strömmar ut och in i hjärnan samtidigt som hjärtat är i tiotusen bitar. Du känner dig ensam i världen och förstår inte hur du skall kunna ta dig upp till ytan igen. Tårar trillar över din kind och värken i kroppen äter dig inifrån.

Men så kommer det en dag då du ser en liten skymt av ljuset. Den dagen följs av ännu mera ljus nästa dag och till slut öppnar du ögonen igen och börjar tro på framtiden.

Mitt hjärta har brustit. Jag har lagat hjärtat, men har också förstått att för att vinna måste jag våga chansa och kanske brister hjärtat igen, men det finns också en chans att vinna i kärlekens spel. Därför har jag börjat våga försöka igen.

Att min kärlek till skidåkningen kunde göra så ont som den har gjort de sista veckorna, trodde jag dock inte. Jag trodde helt enkelt inte att skidåkningshjärtat kunde brista. Jag trodde att skidkärleken var trogen och att den inte kunde svika. Jag trodde att det var en kärleksakt som bara skulle bli bättre med åren. Jag trodde att jag var färdiglärd i huvudet och i känslorna i skidåkningen. Det var länge sedan som någon människa fick mig att gråta som ett barn så som skidorna fått mig att göra de senaste veckorna.

Det började knaka i fogarna i vår relation förra julen. Då jag mitt under ”kärleksakten” kraschade in i nätet med dunder och brak. Jag tog mig ur nätet med öm kropp, men med gott humör. Alla vet att det här hör till relationer, att bråk skulle inträffa och skulle leda oss framåt. Vi fortsatte att åka ihop, jag och skidorna, men först efter lite återhämtning från varandra ett par veckor. Säsongen fortgick utan vidare förtroende för varandra för att sedan sluta med ännu en krasch, denna gång i målområdet. Jag blev ordentligt skadad och blev tvingad till operation. Sen dess har många goda vänner försökt att komma med goda råd för att få vårt förhållande att fungera igen, men jag har vägrat att inse att vi behöver hjälp för att komma upp på banan igen. Jag har vägrat att inse att för att återfå ett förhållande med lycka, glädje, ny erfarenhet och stor kärlek måste jag vara ärlig mot andra, mot skidorna, mot tränarna och framför allt mot mig själv.

Efter alla tårar som runnit från mina ögon har jag nu sett ljuset i tunneln. Den svarta, hårda klumpen som legat i mitt bröst är nu mindre. Jag är lätt och glad i kroppen igen och ser fram emot en framtid med mina skidor. Jag har nämligen vågat visa mig och andra vem jag egentligen är och vågat se mina skyddsänglar i ögonen. För även om hjärtat har värkt och hjärnan gått på högvarv, är min kärlek till skidåkningen evig. Det finns inte en enda människa som har lärt mig så mycket om mig själv, mitt huvud och min kropp som mina skidor gjort. Det är evig kärlek med några knutar på….

Nike Bent

Geneve 090201