Fartträning i Zermat

Posted on 25 Maj 2013 in Skidåkarliv | Kommentering avstängd

Ljuset tänds, jag hör pjäxbeklädda fötter dundra fram på betonggolvet, hetsiga morgontrötta röster diskuterar vilt vilka av oss som skall med upp i backen. Jag känner doften av en nytänd cigarett strömma in genom dörren som öppnats och jag inser att det är morgonljuset jag skymtar i dörrspringan. Servicemännen har anlänt. De väntar på åkarna som också dom strax därpå kommer insläntrande genom dörren. En efter en strömmar åkarna in för att hämta oss.

Så kommer även hon in, nyvaken, musiken i öronen och ett mumlande godmorgon till människorna hon möter på vägen fram till mig. Hon tar ett stadigt tag omkring mig och jag vet att nu börjar dagen.

Vår relation är ganska färsk och vi lär oss båda saker om varandra varenda dag. Men jag har i alla fall efter den här våren och sommaren insett att den kritiska punkten på dagen är morgonen. Det är under de tidiga timmarna som jag kan se mungiporna dra sig neråt. Det är då åskmolnet bildas ovanför hennes huvud. Trängsel i liftköer är inget hon gillar, det är då jag bör hålla mig i skinnet och inte ställa till med problem.

Jag håller mig tätt intill henne och hon sköter sig bra i liften. Inga sura miner, inget energiläckage idag och åskmolnet är endast en lätt dimma över det morgonrufsiga håret. Hon slänger upp mig på axeln, tar ”Nr 4” i handen och traskar iväg genom tunneln som är den sista etappen på resan upp till snön.

Hon tar av mig remmarna och lägger mig i snön. Jag blickar upp mot en klarblå himmel, runt om mig breder alpernas bergskedja ut sig likt ett lavatäcke över jorden. Runt hörnet strålar Matterhorns ståtliga bergskropp ikapp med solen, som håller på att gå upp.

Hon sätter på sig pjäxor, ryggskydd, hjälm och snart är hon klar för att ta sig an första åket för dagen. Vi besiktigar banan och inser ganska fort att med tanke på vinden i hennes rygg kommer det att gå fort i pisten idag. Vi tar ett par uppvärmningsåk, testar hoppet och tar sen liften upp till start tillsammans.

Vinden sliter i oss alla på start och hon får idag uppdraget att åka först. Jag ser leendet sprida sig i ansiktet, hon tar utmaningen och klär av sig till fartdräkten som enda skydd mot kylan. Hon slår av sig snön under pjäxorna och trycker sen ner pjäxan i min bindning. Jag känner en spänning i hennes kropp, hon sätter fram stavarna i startgrinden och sätter fart. Jag känner snön glida lätt under mig, vi har haft problem att hitta en riktigt bra kommunikation på flacken. Delvis för att vi nyss träffats och för att jag inte har så många dagar på snö ännu, jag tror även att hon har slitit en del med förra årets krascher. Men jag gillar hennes tankesätt och att hon hela tiden försöker göra de bästa av situationen.

Nu kryper hon ihop och jag försöker med alla medel göra mig så snabb som möjligt. Vi tar oss över flacken och med vinden i ryggen får vi snart upp en relativt hög fart. Jag vibrerar på snön, liksom simmar och då vet vi båda att hon står plant på mig och gör det lättare för mig att vara snabb. Ner i det brantare partiet och jag känner för första gången under vår relation att hon vill åka fort. Hon sätter tryck på mig och står stadigt på ytterskidan. Vi närmar oss hoppet och jag ser beslutsamheten skymta förbi i hennes ögon. Vi går rakt över hoppet och hon gör en tydlig rörelse framåt för att flyga så lite som möjligt. Vi landar och hon kryper snabbt ihop igen, jag märker att hon släpper efter lite på trycket på nästa flack och jag undrar tyst om det är meningen eller om det är den långa banan i kombination med den höga höjden som sätter spår i hennes agerande. Vi passerar mållinjen och hon bromsar långsamt in.

Hon tar fyra åk till med mig och mina kollegor innan hon sätter på oss remmarna igen och beger sig ner mot Zermatts by. Jag ser att hon ler och jag hör henne säga ”Emil, jag har uppnått ett av mina delmål idag, jag vill åka fort igen!” Det går en rysning genom mig, jag inser att nu är vi äntligen på väg mot nya riktiga äventyr och att nästa gång jag känner snön igen är det dags för tävling.

Efter en hård läxa av krascher förra året är hon är nu redo att ta sig an störtloppscirkusen igen. Tillsammans med mig och mina kollegor på Fischer har Nike Bent nu fått en nystart.

Nr 2 Fischerskidor

genom

Nike Bent

Stubaital 081005