Doping

Posted on 25 Maj 2013 in Allmänt, Skidåkarliv | Kommentering avstängd

Dopad eller inte dopad! Det är en känslig fråga i dagens debatt och kanske framför allt i de norska medierna. SVT:s ”Uppdrag Granskning” har startat ett krig mot de skandinaviska längdåkarna som jag inte vet vad jag skall tro om.

I min värld är doping något fult, grått och ont som fuskare håller på med. Där nere i det träsket är bara de svagaste människorna, människor som inte kan se skillnad mellan rätt och fel, de som inte lärt sig det viktigaste i livet, ärlighet.

Jag läste i Expressen att Svenska skidförbundet har lämnat ut en lista på sina aktiva skidåkares blodvärden och just nu samlar in en lista på blodvärden från tidigare aktiva för offentliggörande medan Norges skidförbund inte tycker att det är för allmänhetens intresse.

Per Elofsson (facebook status):

”Jag känner många Norrmän både i och utanför skidspåret och om det är något folk som verkligen uppskattar ärligt och hårt arbete så är det just dom!

Och just därför blir jag så förvånad när deras eget förbund väljer en väg där dessa frågetecken bara blir större istället för att på ett enkelt sätt neutralisera hela debatten, och tyvärr så blir de stora förlorarna inte bara dom som genom hårt och ärligt arbete har vunnit sina medaljer utan också ett helt skidälskande folk som inte på något sätt förtjänar en misstanke mot sina fantastiska vintersportshjältar. I mitt pojkrum hängde Björn Dählie, Vegard Ulvang m fl på väggen och jag tror många med mig vill ha dessa fina minnen kvar!”

Mina tankar flyger fram och tillbaka. Varför allt detta hemlighetsmakeri med blodprover och listor.

Som idrottare för du varje dag en dagbok. Där ska det framgå året runt var du kommer att vara under en timme varje dag. Du ska alltid vara tillgänglig för en dopingkontroll. En elitidrottares liv är ganska officiellt. Allt finns på nätet att hämta, från favoritmat till längd, vikt, resultat, ranking osv. Varför ska då testerna runt doping vara hemliga? Det är ju något som vi alla vill arbeta bort. Kanske är det så att det i vissa fall finns sjukdomar som idrottare inte vill ska bli offentliga, men vore det inte bättre att vara öppnare på alla plan så att varje människa själv får chansen att utan journalistens granskande blick bilda sig en uppfattning om hur det egentligen ligger till. Jag har svårt att förstå att idrottare inte vill visa sina blodprov. Det är ju en möjlighet att visa att jag tävlar på ärligt sätt.

Nästa fråga som infinner sig är: Varför utsätter sig idrottare för doping med risk för avslöjanden och risk för hälsoproblem? Är svaret verkligen så enkelt att det är för pengar och berömmelse?

För att bli en stor idrottare måste du ha en massa speciella och viktiga egenskaper som passar just för din idrott. Kan det vara så att all den tid, energi, pengar och smärta som du som idrottare lägger ner på att bli bäst kan vara den största faktorn att ta otillåtna medel. När du har gjort allt som står i din makt för att ta den där guldmedaljen och du inte gör det, vad händer då? Du har planlagt ditt liv in i minsta detalj. Du har tränat, ätit, sovit för att du denna dag skall vinna och ändå så räcker du inte till. Vad händer i människan då? Du har ingen mer växel att lägga i och du blir slagen. Hur långt är steget då till att ta en liten ”genväg”?

Att dopingen måste bort från idrottarnas arbetsplats är ett faktum. Frågan är hur vi skall komma bort från oärligheten. En sak som jag är rätt säker på i alla fall, är att för att förhindra fusk som doping, behövs en massa ärlighet. Jag tror att vi alla skulle tjäna på att vara mer öppna med hur vi arbetar för att förhindra dopingen. Vi bör öppet berätta hur normala blodvärden ser ut och hur vi med hederlig träning kan uppnå dessa normala värden.